De där dagarna man älskar sitt jobb lite extra...

I veckan har jag haft avslutning med den grupp som följts i tidningarna Mera Linköping & Norrköping för att sedan avslutas i Corren och NT. Helt oväntat fick jag ett sånt fint tacktal att jag blev tårögd och alldeles varm i kroppen. Jag vet att de verktyg jag arbetar med och förmedlar leder till verklig förändring och har sett det så många gånger. Kanske inte alltid i den form och det resultat individen tänkt sig, men under vår gemensamma resa hittar personen plötsligt andra saker som är ännu viktigare för dem.

Tänker fortsätta vara osvensk och dela med mig av det till er alla:

"Kära Cecilia!

En spännande, stundtals omtumlande resa genom okända nejder har för oss deltagare nått sin slutstation.

Denna resa har bjudit på mångehanda upplevelser, efterlämnat många intryck och givit oss inblickar i sällan besökta platser även i vårt inre.

Som enastående reseledare har du aldrig låtit oss bekvämt luta oss tillbaka som passiva passagerare. På ett ganska osvenskt sätt har du ryckt oss ur våra bekvämlighetszoner, fått oss att reflektera och agera.

Oavsett måluppfyllelser har denna tid tillsammans skänkt oss så mycket mänsklig närhet, gemenskap i glädje och bekymmer, att denna resa känts som ett mål i sig - i Karin Boyes mening.

Förtjänsten för skapandet av denna öppna atmosfär som givit oss alla dessa upplevelser vill vi tillskriva dig, som modigt och självutlämnande visade vägen!

Vi vill nu rikta ett varmt tack till dig för vad vi under din ledning fått vara med om!..."

Är du redo att kliva ut ur din komfortzon och besöka de obekanta inre platserna för att kunna skapa det liv du vill? Skicka mig ett meddelande, just nu har jag utrymme för ytterligare två mentorskap.